Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Ny enhetsorganisation

Institutionsstyrelsen har beslutat att gå vidare med omorganisationen av våra enheter. De kommer att vara fem till antalet och ha en tydligare forskningsprofil.

Anställdas placering i nya enheter (xlsx; 16 kB; nedladdning)

Tidplan för införandet av nya enheter

Februari 2024

1 februari: Ny organisation träder i kraft

Februari – september

Översyn och beslut om enheternas samlokalisering och resurser

Januari 2025

Den fysiska omorganisation i enlighet med nya enheter ska vara fullbordad.

Hela det beslutade förslaget om ny enhetsindelning 

Förslaget är att Biologiska institutionens enheter modifieras för att uppnå mer enhetlig forskningsprofil för var enhet. Antalet enheter förändras från dagens sex till fem enheter. Grunden till dessa fem enheter är inspirerad av nuvarande enhetsstruktur och bryter inte existerande miljöer som fungerar väl. Den nya indelningen ger dock möjlighet för fler medarbetare att verka inom en kreativ miljö med flera kollegor med liknande forskningsprofil. Jämfört med dagens situation är den största skillnaden att Akvatisk Ekologi och Mikrobiell Ekologi, en del av dagens MEMEG, sammanförs till en enhet, samt att övrig personal inom MEMEG, Biodiversitet och Evolutionär Ekologi omorganiseras inom två, istället för tre, enheter. Nedan följer en sammanställning av bakgrund och argument för att förändra enheternas utformning, reflektioner gällande utmaningar med en ny enhetsstruktur, samt en tidsplan för implementering. Detta dokument utgör ett skriftligt underlag för styrelsen som skall fatta beslut i frågan.

När Biologiska institutionen bildades 2010 skapades en organisation med sex enheter. Den ursprungliga enhetsstrukturen byggde på tanken att enheterna i huvudsak har funktionen att förenkla administration och personalärenden, men uppdelningen reflekterade i viss mån även forskningens inriktning vid sammanslagningen, samt önskemål om att behålla strukturer som vid sammanslagningen gav ämnesmäsig identitet och tillhörighet.

Sedan den ursprungliga enhetsindelningen har institutionen förändrats genom pensioneringar och nyrekryeringar av lärare, administrativ och teknisk personal, och dessutom genomgått ett skifte i fördelningen mellan personalkategorier. Antalet doktorander och teknisk personal är i princip oförändrat, antalet postdoktorala forskare på andras eller egna medel har ökat kraftigt. Institutionen har idag fler lektorer men färre professorer än 20101.

En möjlig konsekvens av dessa förändringar är att den ursprungliga enhetsindelningen inte längre är den som bäst främjar institutionens verksamhet. I den strategiska planen för 2022-2026 ingick därför att göra en översyn av enhetsindelningen. En av prefekten tillsatt arbetsgrupp bestående av tre lärare – Eric Warrant (sammankallande), Edith Hammer och Anders Nilsson – fick i uppdrag att utreda om, och i så fall hur, enheterna bör revideras. Uppdraget innebar att reflektera över enheternas funktion, sammansättning och samlokalisering, samt diskutera för- och nackdelar med olika enhetsstrukturer. Uppdragsbeskrivningen bifogas i sin helhet som Appendix A. Till sin hjälp hade arbetsgruppen representanter för varje enhet, vars uppdrag var att agera kontaktpersoner och underlätta dialog och feedback mellan medarbetare och arbetsgruppen.

Arbetsgruppen redovisade sina förslag och svarade på frågor under våren 2023; möten skedde med styrelsen, enhetschefer, prefektråd, samt i ett öppet institutionsgemensamt möte för alla medarbetare. Vidare diskuterades förslagen internt vid separata enhetsmöten efter vilka enheterna inkom med skriftliga synpunkter till prefekt. En enkät gav alla medarbetare möjlighet att ge uttryck för hur de upplevde att arbetsgruppens förslag skulle påverka dem, vilka enheter de kände samhörighet med, samt lämna övriga synpunkter. Den biträdande prefekten gavs i juni uppdrag av prefekt att, utifrån den feedback som inkommit, analysera och bedömma om det fanns anledning att gå vidare med någon form av förändring, och hur denna i så fall skulle se ut. Under arbetet med detta hade biträdande prefekten möten med arbetsgruppen, prefektrådet, och enhetschefer, samt enskilda möten med ~40 medarbetare (i huvudsak med lärartjänster) som bedömdes vara särskilt påverkade av en eventuell förändring av enhetsstrukturen. Det anordnades dessutom ’öppet hus’ där medarbetare från alla personalkategorier gavs möjlighet att ställa frågor och ge feedback. Ett reviderat förslag presenterades för styrelsen och för alla medarbetare första veckan i oktober (se Reviderat förslag: forskning i fokus men färre enheter).

Fotnot 1: Dessa förändringar reflekterar sannolikt i viss utsträckning hur finansiering av forskning och utbildning har förändrats sedan början av 2000-talet. En rad lokala, nationella och internationella beslut (till exempel gällande infrastruktur) kan ytterligare ha påverkat förutsättningarna för nyrekryteringar, forskning och undervisning. Dessutom har ämnet biologi självt utvecklats, inte minst när det gäller metodik men även i viss mån när det gäller frågeställningar och samarbeten nationellt och internationellt.

Arbetsgruppen inkom med fyra alternativa förslag till dagens enhetsindelning. Dessa redovisas och presenteras på vår engelska internwebb. I förslag 1 återfinns sju enheter och i förslag 2–4 åtta enheter. Arbetsgruppens huvudsakliga argumentet för att revidera enheterna var att skapa mer enhetliga forskningsmiljöer. Detta ansågs inte minst vara gynnsamt för doktorander, postdocs och yngre forskare, där dagens organisatoriska struktur kan göra det svårt att dra nytta fullt ut av institutionens ämnesmässiga bredd och djup. Arbetsgruppen föreslog därför att en framtida enhetsindelning baseras på forskningens inriktning snarare än administrativa behov. Administrativa behov var dock centralt för förslaget att skapa fler och mindre enheter (där det totala antalet anställda inom en enhet inte översteg 50 personer), med huvudsyftet att utjämna enheternas storlek samt minska enhetschefernas arbetsbelastning.

Det fanns ett stort stöd bland institutionens medarbetare för arbetsgruppens grundtanke att enheterna skall utgå från institutionens forskningsprofil, samt att enhetsstrukturen skall syfta till att skapa goda miljöer för utbyte mellan forskare med liknande intressen. Samlokalisering anses centralt för att få enheter att fungera. Det noteras att dagens enheter inte helt lyckas med att skapa dessa miljöer, vilket motiverar åtminstone några smärre förändringar. Däremot ansåg medarbetarna att förslagen grundande sig på en oklar vision över vad en omstrukturering syftar till att åstadkomma, vilket ledde till en utbredd skepsis till om det finns behov av en större omstrukturering. Målet med max 50 personer per enhet ansågs alltför begränsande.

Medarbetarna påpekade att en förändring bör vara framåtblickande och långsiktig och därför huvudsakligen baseras på inriktningen hos medarbetare vars lärartjänster sträcker sig bortom de närmsta fem åren. Vidare bör en enhetsindelning som baseras på forskningsområden vara tillräckligt robust för att hantera framtida förändringar i forskningens inriktning och grad av finansiering.

Det fanns en uttalad enighet om att det skulle vara svårt att uppnå dessa mål genom att skapa fler och mindre enheter. Överlag ansåg medarbetarna att antalet enheter i förslagen var för stort. Denna skepsis mot fler och mindre enheter var utbredd över personalkategorier, och delades generellt av enhetschefer och andra personer med erfarenhet av ledningsuppdrag. Att skapa fler enheter än idag skulle göra att flertalet enheter hyser för få forskningsledare för att uppnå en kritisk massa och det påpekades att enheterna snarare bör bli färre om de skall vara robusta för framtida personalförändringar och osäkerhet i finansiering. Specifikt noterades det att arbetsgruppens förslag delvis baserades på att man betraktade kategorin forskare som en alltför enhetlig grupp, med konsekvensen att antalet personer som driver en oberoende forskargrupp med doktorander och postdoktorala forskare överskattades. Med sju-åtta enheter skulle flera av enheterna endast ha fyra-fem lärare, vilket snarare är att betrakta som en större gemensam forskargrupp (till exempel ’Syngruppen’, ’Feromongruppen’, ’MEEL’) än en enhet. Det påpekades också att institutionens och fakultetens ambition är att antalet lärartjänster skall minska över tid. Slutligen noterades det att enheterna fortsatt kommer ha en administrativ funktion och att denna funktion sannolikt påverkas negativt av ett ökat antal enheter.

När det gäller enheternas sammansättning uppskattades förslaget att sammanföra forskare inom akvatisk och mikrobiell ekologi inom en enhet. Likaså fanns ett brett stöd för att låta en enhet tydligt reflektera institutionens profil inom sinnesbiologi. Enheten för molekylär cellbiologi lämnades oförändrad i alla förslag och det saknades tydliga argument för en förändring i den skriftliga feedbacken och i påföljande diskussion med medarbetare. Det noterades dock att det kunde vara gynnsamt och strategiskt att enskilda forskare byter enhet i samband med en omorganisation.

Förslagen på uppdelningar inom fält som traditionellt karaktäriserats som växt- och zooekologi, evolutionsbiologi, biodiversitet, och bevarandebiologi fick kritik. Det noterades att förslagen i vissa fall skulle motverka existerande samarbeten och att sammansättning, samt att uppdelning inte reflekterade särskilt väl inriktning och metodik på den forskning som faktiskt bedrivs. Det fanns också skillnader i hur väl medarbetarna ansåg att dagens enheter är anpassad för ämnesspecifik forskning, strategiska beslut, och institutionens verksamhet i stort. Sådana åsiktskillnader var tydliga inom enskilda enheter, vilket visar att dagens situation inte är friktionsfri. Ett stort antal medarbetare noterade den nära sammanhörigheten mellan MEEL-gruppen och stora delar av enheten för evolutionär ekologi.

Slutligen kan det noteras att det under processens gång sällan argumenterats för eller mot förändrade enhetsindelningar utifrån ett undervisningsperspektiv. Däremot lyftes vikten av att säkerställa att en eventuell sammanslagning av enheten för akvatisk ekologi och mikrobiell ekologi inte får negativa konsekvenser för existerande MSc-spår.

Det reviderade förslaget tar fasta på arbetsgruppens förslag och de synpunkter som inkommit under påföljande process. Vi har utgått från lärartjänster som sträcker sig bortom 2026, men har tagit hänsyn till pågående rekryteringar, forskare på egna medel, samt antalet doktorander och postdoktorala forskare som är knutna till lärare och egenfinansierade forskare. Vidare har vi tagit hänsyn till teknisk personal som är knutna till enheterna. Detta ger en något grov men i huvudsak rättvisande bild av institutionens forskningsprofil – det vill säga vilka fält inom biologi som institutionen täcker in väl – samt hur personal är fördelade inom dessa profiler inom institutionen.

Utifrån detta bedöms att fem enheter är det antal som bäst lyckas med att balansera olika behov. Fem enheter kan reflektera forskningens inriktning samtidigt som det ger flexibilitet för framtida förändringar genom att rymma de intellektuella miljöer (över forskargruppen) som medarbetarna ser som gynnsamma, samtidigt som konstellationer som är för små för att uppnå en hög forskningsaktivitet eller som kan blir sårbara för personalförändringar undviks. En uppdelning i fem större enheter reducerar också risken för en splittrad eller ökad administration och tillåter enskilda forskare att byta enhet i samband med omorganisationen utan att skapa större obalans i enheternas storlek.

Namnen på de framtida enheterna bör diskuteras av de som ingår i respektive enhet och etableras i samråd med alla enhetschefer och prefekt. Nedan listas därför enheterna enbart från A–E och sammanfattas mycket kort med avseende på forskningens inriktning. Att det inte finns skarpa linjer mellan forskningsområden, att det aldrig går att med en kort beskrivning täcka in institutionens ämnesmässiga bredd, samt att enskilda forskare kan ha en profil som täcker flera områden, motsäger inte att det går att skapa enheter med tydliga profiler. Det kan också finnas medarbetare som i huvudsak identifierar sig med andra forskningsområden än de som huvudsakligen nämns nedan. Inte heller detta står i motsats till att förslagen åstadkommer mer enhetliga forskningsmiljöer än vad som idag är fallet.

En uppskattning av enheternas storlek har gjorts utifrån dagens situation2. Vem som ingår i vilken enhet är i de flesta fall förhållandevis tydligt. Infrastruktur och teknisk personal som finansieras av institutionen kommer som tidigare att ha enhetstillhörighet baserat på verksamhet och lokalisering. De beskrivningar som ges nedan skall dock inte tas som slutgiltiga beslut för enhetstillhörighet för enskilda personer, vilket fastställs formellt genom individförhandling. Administrativ personal påverkas inte organisatoriskt. Notera att personal som hör till samma enhet skall så långt det är möjligt samlokalisera så snart som det är möjligt: en tidsplan återfinns i slutet av detta dokument.

Enhet A

Cellens molekylära processer och hur dessa påverkar organismers utveckling och funktion har en central roll inom biologi. Forskning inom området har inte sällan tillämpningar inom växtförädling, medicin eller bioteknik. Idag återfinns merparten av forskare med en sådan profil inom enheten för molekylär cellbiologi (MCB). MCB hyser också forskare med fokus på bioinformatik, samt de NBIS-forskare som adminstrativt tillhör denna enhet. Det finns forskare med stark molekylärbiologisk profil inom andra enheter som skulle kunna gynnas av att flytta till denna enhet och bidra till forskningsmiljön. ~10 lärartjänster, ~45 totalt.

Enhet B

Inom biologiska institutionen återfinns forskning som fokuserar på sinnenas biologi; hur organismer känner av sin omgivning, hur de processar denna information och kommunicerar med varandra. Den nya enheten kommer huvudsakligen bestå av forskare som idag återfinns inom enheten för Funktionell Zoologi (FZ), men det finns utrymme för (och kan mycket väl vara önskvärt) att andra forskare med liknande intresse ansluter sig till denna enhet. ~8 lärartjänster, ~45 totalt.

Enhet C

En betydande del av den ekologiska forskningen fokuserar på ekologiska processer, inklusive ekosystemens sammansättning och funktion, hur dessa funktioner kan bevaras samt vilka ekossytemtjänster som de levererar. I enlighet med arbetsgruppens förslag kan forskning inom detta område gynnas genom att sammanföra dagens enhet för akvatisk ekologi (AE) och mikrobiell ekologi (en del av dagens enhet MEMEG). Det finns även möjlighet att inkludera forskare med liknande profil som idag återfinns på andra enheter. Den nya enhetens starka fokus på ekologiska processer kan göra det önskvärt för enskilda medarbetare som idag återfinns i AE att söka sig till en annan enhet. ~12 lärartjänster, ~ 40 totalt.

Enhet D

Inom biologiska institutionen bedrivs forskning som huvudsakligen fokuserar på organismers anpassningar till en mer eller mindre föränderlig omgivning. Sådan forskning kan baseras på studier av genetik, morfologi, fysiologi, och beteende. Enheten kan skapas genom att sammanföra stora delar av den nuvarande enheten för evolutionär ekologi (EE) och MEEL (en del av dagens enhet MEMEG), där flertalet forskare sedan länge har stort utbyte av varandra. Den nya enheten kan kompletteras med forskare som idag är verksamma inom andra enheter (till exempel FZ och BD); den uttalade ekologiska profilen gör det möjligt att enheten hyser forskning med inriktning mot bevarandebiologi när denna fokuserar specifikt på art- och habitatskydd. Av samma skäl är denna enhet en möjlig hemvist för de medarbetare som huvudsakligen fokuserar på övervakning av biologisk mångfald. ~12 lärartjänster, ~50-60 totalt.

Enhet E

Hur evolutionära processer fungerar, organismers evolutionära historia, samt vilken betydelse dessa och ekologiska processer har för biodiversitet (lokalt och globalt) är en viktig aspekt av biologisk forskning. Denna forskning är idag förhållandevis utspridd inom institutionen; främst finner vi den inom BD, men liknande forskning sker även inom dagens EE och MEMEG. Biodiversitet är centralt för bevarandebiologisk forskning, vilket reflekteras i sammansättningen på dagens BD och bevarandebiologer kan därför fortsätta att verka på liknande sätt som tidigare inom enhet E, eventuellt ansluta till enhet D (se ovan). ~12 lärartjänster, ~50-60 totalt.

Det skall noteras att enhet D och E leder till en något annorlunda gränsdragning mellan biodiversitet, ekologi och evolutionsbiologi jämfört med dagens BD, EE och MEMEG. Den nya uppdelningen i enhet D och E är i bred överensstämmelse med medarbetarnas önskan att undvika den kritiserade (i de ursprungliga förslagen) uppdelningen av etablerade forskningsmiljöer/grupper inom institutionen, motverka ett ensidigt fokus på metodik, och att skapa bättre möjligheter för utbyte mellan forskargrupper med liknande evolutionsbiologisk profil. Det är strategiskt viktigt att bevarandebiologi, naturvård och övrig verksamhet som ligger nära CECs forskningsprofil får goda möjligheter att utvecklas inom ramen för de nya enheterna; medarbetarnas bedömning är att detta är fallet både inom enhet D och E. Analyser utifrån intervjuer pekar på att enhet D och E kommer att vara likstora och något större än övriga enheter.

Fotnot 2: Lärartjänster inkluderar BUL, UL och Professorer som löper bortom 2026. Totalt antal personer inkluderar både dessa lärartjänster samt ungefärligt antal postdoktorala forskare (på egna eller andras medel), doktorander och teknisk personal. Dessa siffror baseras på uppskattningar av storleken på dagens forskningsgrupper i juni 2023 (men endast för lärartjänster som sträcker sig bortom 2026 enligt ovan). Personal som kommer att lämna institutionen inom kort (till exempel forskare som nyligen fått jobb på andra universitet) eller de huvudsakligen arbetar utanför institutionen (till exempel VR utgående postdok) ingår inte. I praktiken kommer därför antalet anställda vid varje enhet i februari 2024 sannolikt skilja sig från de siffror som ges här, och generellt bör det faktiska antalet idag vara något högre än det antal som förväntas när den fysiska omorganisationen är klar.

En omorganisation innebär såväl möjligheter som utmaningar. En risk är att omorganisationen inte lyckas skapa de värden som eftersträvas, och denna sannolikhet bör beaktas för att kunna väga nytta mot kostnader i termer av till exempel medarbetarnas tid som tas i anspråk för denna omorganisering. En annan risk är att sådant som fungerar bra idag, eller ger mervärden bortom själva organisationen, går förlorat i en omformad enhetsstruktur. De viktigaste punkterna som lyfts är som följer:

Ny enhetsstruktur löser inte per automatik fragmentering inom enheter

Ett av huvudargumenten för att förändra enheterna är att skapa miljöer som i större utsträckning än idag uppmuntrar till intellektuellt ubyte med personer utanför den omedelbara forskargruppen. Ett sådant utbyte sker dock inte automatiskt genom att förändra enheterna, utan kommer att kräva åtgärder för skapa goda miljöer, både med avseende på förutsättningarna för forskning och socialt umgänge. Enheterna bör därför skapa gemensamma aktiviteter och institutionen säkerställa att enheterna har en budget som tillåter detta. Handledarkollegium inom varje enhet möjliggör att specifikt diskutera frågor relaterade till doktorandhandledning.

Försämrad kommunikation och ökade konfliktytor

Mer enhetliga forskningsmiljöer kan leda till färre interaktioner mellan enheter och därmed sämre kommunikation och förståelse för saker som rör institutionen som helhet. Det finns en risk att enhetliga forskningsmiljöer leder till ökad konkurrens om resursfördelning inom institutionen. Biologiska institutionen har en lång och framgångsrik tradition av samarbete mellan forskargrupper, god psykosocial miljö och begränsade konflikter över resurstilldelning. Det är fortsatt viktigt att arbeta för en sådan miljö genom aktiviteter som för samman medarbetare från olika enheter (till exempel SACT aktiviteter, seminarier, institutionsfest, BLAM), samt eventuellt införa nya aktiviteter. Institutionsledningen ska stötta enhetscheferna i deras samarbete om lokaler och andra resurser.

Oro och konflikter i samband med sam- och omlokalisering

För att åstadkomma den önskade effekten med forskningsinriktade enheter är det viktigt att enhetens personal sitter nära varandra och har möjlighet till spontana möten. Detta kommer att kräva omlokalisering av personal mellan kontor och kan innebära förändringar i vilka utrymmen (till exempel lab) som man har tillgång till. En sådan förändring i arbetssituation kan upplevas negativt till en början och kan leda till konflikt över lokaler och andra resurser. Omlokalisering får ske löpande och planeras så att den minimerar påverkan på övrig verksamhet. För att hitta lösningar som balanserar olika intressen skall enheternas ledning arbeta nära prefekt, Biologiska institutionens infrastrukturgrupp och andra institutionsorgan när detta är lämpligt.

Ökad arbetsbörda för enhetschefer och annan personal

En förändring av enheternas organisation och viss omlokalisering kommer sannolikt att på kort sikt öka arbetsbördan hos enhetschefer, övrig personal med ledningsuppdrag, samt personal med ansvar för arbetsmiljö. Att gå ner från sex till fem enheter kan ge enhetschefer något ökad arbetsbelastning på grund av ökat personal- och lokalansvar. Det kan vara lämpligt att procentsatsen för rollen som enhetschef tillfälligt ökas, så att enhetschefer under övergångsperioden har möjlighet att minska andra uppdrag. Nya enhetschefer kan få stöd av erfarna befintliga eller tidigare enhetschefer, samt genom att formellt tillsätta en ställföreträdande enhetschef. Rutinerna för enhetschefer bör följa fakultetens riktlinjer (STYR 2019/386).

Försämrade möjligheter för existerande samarbeten utom institutionen

En samlokalisering av CEC, Geologi och INES skulle betyda att CEC lämnar Ekologihuset. Biologi har ett mycket gott och nära samarbete med CEC och det är av stor vikt att säkerställa att detta samarbete fortsätter och kan utvecklas. I nuläget sker mycket av samarbetet med CEC utifrån enheten för biodiversitet. Det är viktigt att den nya enhetsstrukturen inte försvårar för de forskargrupper som har, eller önskar etablera, samarbete med CEC. Det samma gäller naturligtvis samarbeten även med övriga institutioner vid LU. I närtid kan samarbetet med CEC utvecklas genom tillsättande av det planerade lektoratet i biodiversitet.

Ny enhetsstruktur kan ha negativa konsekvenser för undervisning

Mer forskningsenhetliga enheter kan leda till att diskussioner som rör grundutbildningen i större utsträckning kommer att föras inom enheterna. Detta kan i sin tur negativt påverka möjligheten för medarbetarna att få ett helhetsperspektiv på utbildning. Inom Akvatisk ekologi lyfts risken att en bredare enhet kan försvaga den tydliga identitet och profil som enheten idag har inom GU, inte minst med avseende på MSc spåret i akvatisk ekologi. Sådana negativa effekter kan motverkas genom inrättande av lärarlag samt ämnesråd för olika ämnen inom biologi; båda åtgärderna är under utveckling.

Nedan återfinns en summering av de huvudsakliga delarna av processen.

  • December 2021: Behovet av en översyn ingår i institutionens strategiska plan för 2022–2026
  • April 2022: Tillsättning av en arbetsgrupp samt referensgrupp
  • Maj 2023: Arbetsgruppen presenterar 5 föslag samt bärande principer
  • Maj-juni 2023: Skriftlig individuell och enhetsgemensam återkoppling på förslag
  • aug-sep 2023: Bearbetning och vidare uppföljning av förslag och synpunkter via intervjuer
  • 21 september 2023: MBL §19  - Information om processen
  • 27–28 september 2023:  Presentation och diskussion öppet för alla medarbetare
  • 4 oktober 2023: Presentation av förslag om ny enhetsindelning i styrelsen
  • 5 oktober 2023: Presentation av förslag om ny enhetsindelning för alla medarbetare
  • 25 oktober 2023: Diskussion i styrelsen
  • 14 november 2023: Risk- och konsekvensanalys
  • 22 november 2023: Beslut i styrelsen

Om styrelsen beslutar att anta förslaget följer:

  • 5 dec 2023: MBL§11 – organisationsförändring
  • dec 2023 – jan 2024: Facklig individförhandling gällande vilken enhet respektive anställd ska tillhöra
  • 1 feb 2024: Ny organisation träder i kraft
  • feb – sep 2024: Översyn och beslut med avseende på enheternas samlokalisering och resurser
  • ~jan 2025: Fysisk omorganisation i enlighet med nya enheter är fullbordad 

Uppdragsbeskrivning

Syftet med uppdraget är framförallt att se över enheternas sammansättning. Enheternas utformning har tjänat institutionen väl, men med tanke på att det är mer än 10 år sedan institutionen skapades finns det anledning att utvärdera om den nuvarande organisationen även fortsatt är den optimala.

En nyckelfråga är vad enheterna ska ha som främsta funktion – att samla personer administrativt eller ämnesmässigt? Enheternas nuvarande utformning är förmodligen inte optimalt för varken det ena eller det andra. Enheter som spänner över olika hus försvårar det administrativa och arbetsmiljömässiga arbetet, men kan förena forskare med liknande intressen och behov. Ett system baserat huvudsakligen på fysisk lokalisering kan förenkla administrationen men riskerar att försvåra utbyte mellan grupper som sysslar med snarlik forskning men befinner sig på olika enheter. Översynen av organisationen ska ha som uppgift att klargöra vilken typ av uppdelning som bäst skulle gynna institutionen som helhet, och sedan ta fram ett eller flera förslag till konkreta indelningar med tillhörande motivering.

Efter diskussion inom prefektrådet, föreslås att arbetet ska ledas av cirka tre personer. Arbetsgruppen kommer att förses med bakgrundsmaterial som rör till exempel forskningens inriktning, lokaler, instrumentering och personalsammansättning. En referensgrupp med representanter från varje nuvarande enhet ska tillsättas för att ge arbetsgruppen feedback under arbetets gång.

Ett antal punkter bör tas i beaktning under arbetet med översynen av organisationen:

  • Enheterna skiljer sig inte nämnvärt i storlek när det gäller antalet medarbetare med lärartjänster, men det finns stora skillnader i antalet doktorander och forskare med egna bidrag. Detta påverkar den vetenskapliga miljön inom enheterna samt medför skillnader i arbetsbelastning mellan enhetschefer.
  • Skillnader i antalet medarbetare utan lärartjänst påverkar även hur mycket resurser enheterna måste lägga på till exempel drift kontra doktorandstöd, och leder till stora skillnader mellan enheter i trångboddhet. Skulle det vara positivt att samordna lokaler och doktorandstöd centralt, istället för att låta ansvaret för detta ligga kvar hos enheterna? Hur skulle dessa frågor i så fall hanteras?
  • RQ20 påpekade att det skulle vara gynnsamt att – åtminstone i vissa fall – samla all forskning inom samma område till samma enhet. Vad skulle vara för- och nackdelarna med detta?
  • Hur ska vi förhålla oss till den fysiska fördelningen mellan husen? Är det bättre om enheterna är bundna till specifika lokaler, eller skulle det gynna samhörigheten på institutionen om fler enheter samlar medarbetare från båda husen? Är det problematiskt att 5 av 6 enhetschefer sitter i Ekologihuset?
  • Enheterna ska inte utgöra barriärer till samarbete kring forskning eller undervisning.
  • Det är viktigt att behålla en struktur som gör att enheterna inte ska behöva konkurrera med varandra om resurser.
  • Vad finns det för risker med olika typer av enhetsstrukturer?
     

Prefekter

Jessica Abbott
Universitetslektor, prefekt
Evolutionär ekologi

Telefon: 046 222 93 04
E-post: prefekt [at] biol [dot] lu [dot] se

Tobias Uller
Professor, ställföreträdande prefekt
Evolutionär ekologi

Telefon: 046 222 30 94
E-post: Tobias [dot] Uller [at] biol [dot] lu [dot] se