En del djur, bland andra flyttfåglar, sälar och nattfjärilar, använder ljuset från stjärnor, månen och vintergatan för att navigera nattetid. I den aktuella studien visar ett forskarlag bestående av forskare vid Lunds universitet och universitetet i Johannesburg hur nattaktiva dyngbaggar tvingas söka efter ljus i sin direkta omgivning när de inte längre kan navigera efter det naturliga ljuset på natthimlen.
Stadens ljus skapar problem
För djuren är det ett problem att deras naturliga orienteringspunkter på natten inte syns på grund av ljusföroreningar. Följden kan bli att de inte hittar hem eller, för flyttfåglarnas del, inte hittar till sina häckningsplatser. Det är också ett problem som blir allt större i takt med ökad urbanisering, större städer och mer artificiellt ljus. Gatljus, upplysta byggnader, strålkastare och lampor längs stora vägar är exempel på ljusföroreningar som lyser upp natthimlen och gör det mycket svårt att urskilja naturligt ljussken på himlen. Det är även dessa artificiella ljuspunkter som dyngbaggarna i den aktuella studien tvingas orientera sig efter när stjärnorna skyms och vintergatans sken blir för svagt för att kunna följa på grund av ljusföroreningar.
– De här skalbaggarna tvingas överge sin stjärnkompass för att istället anpassa sig till, och navigera efter artificiellt ljus, säger James Foster, numera verksam vid universitetet i Würzburg i Tyskland men som arbetat med studien tillsammans med bland andra Marie Dacke under sin tid vid Lunds universitet.
Tidigare har de fått stor uppmärksamhet när de studerat hur dyngbaggar orienterar sig med hjälp av vintergatan när de rullar sina bollar över savannen i Sydafrika. I den nya studien undersöker de hur verkliga ljusföroreningar påverkar skalbaggarnas förmåga att orientera sig efter referenspunkterna på himlavalvet.
Undersökningarna gjordes under ett antal nätter på två olika platser i Sydafrika. Dels på ett hustak i centrala Johannesburg där ljusföroreningarna är kraftiga, dels på landsbygden i Limpopo där stjärnorna lyser upp den annars svarta natthimlen. Resultatet var entydigt, dyngbaggarna kunde inte använda sin stjärnkompass när det var mycket ljusföroreningar. Istället rörde de sig mot gatljus och upplysta byggnader. Dessutom rörde sig flera individer ofta mot samma ljuspunkt i omgivningen. Det gör de inte när de använder stjärnkompassen, då styr de bort ifrån varandra och på så vis undviker de konfrontation.
– Vi tror att ljusföroreningar kan ha motsvarande effekt på nattfjärilar och att de tvingas överge sin stjärnkompass och flyga mot det artificiella ljuset för att över huvud taget ha några signaler som de kan orientera sig efter och ha chansen att hålla kursen, säger Marie Dacke.
Gränslandet är värst
Enligt forskarna är det sannolikt de djur som lever i gränslandet mellan städer och vildmark som drabbas värst av ljusföroreningar då de varken kan urskilja stjärnhimlen eller direkt se de artificiella ljuspunkterna i sin omgivning, såsom gatljus.
– I våra försök märkte vi att skalbaggar som såg till exempel gatljus betedde sig onaturligt, men att de trots allt kunde orientera sig. De som bara såg den ljusförorenade natthimlen utan att se några upplysta byggnader eller gatljus blev helt desorienterade, säger James Foster.