Javascript är avstängt eller blockerat i din webbläsare. Detta kan leda till att vissa delar av vår webbplats inte fungerar som de ska. Sätt på javascript för optimal funktionalitet och utseende.

Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Botaniska samlingar

Herbariekod: LD

Våra samlingar sträcker sig tillbaka ända till slutet av 1500-talet, men merparten är insamlat de senaste 200 åren. De största samlingarna utgörs av kärlväxter, men omfattande samlingar finns också av alger, lavar, mossor och svampar. Det totala antalet exemplar har beräknats till ca. 2,5 miljoner exemplar.

En gren med en orange samling avlånga tuber. Foto.
Svampen Hypocreopsis rhododendri.

Herbariet rymmer växter från hela världen. De nordiska samlingarna utgör ungefär hälften av dem.Vi har stora även stora utomnordiska samlingar från till exempel Medelhavsområdet, Sydafrika, västra Australien och delar av Sydamerika.

Tre historiska samlingar är särskilt värdefulla då de innehåller stora mängder typmaterial, det vill säga den samling som utgör referens till ett specifikt namn:

  • Agardhherbariet – en av världens främsta algsamlingar
  • Retziusherbariet – främst insamlat i slutet av 1700-talet
  • Achariusherbariet – företrädesvis kärlväxter insamlade på 1700-talet och tidigt 1800-tal

De pionjärinsamlingar som gjordes av Ludwig Preiss i västra Australien och Karl Theodor Hartweg i Sydamerika är ovärderliga bara genom sin ålder och för att de representerar de äldsta insamlingar som över huvudtaget är bevarade från dessa områden. De innehåller också stora mängder typmaterial. Bland de största och mest värdefulla samlingarna märks också Paul Sintenis personliga herbarium från 1800-talet med mer än 100 000 kollekter varav huvuddelen är från Turkiet och angränsande länder.

Våra samlingar växer årligen med mer än 10 000 exemplar. Inom projekten Flora Hellenica och Skånes flora har betydande insamlingar av kärlväxter gjorts i Grekland.

Arbetet med att registrera våra befintliga samlingar och göra dem sökbara på nätet pågår för fullt. Hittills har vi registrerat 1,1 miljoner exemplar av samlingarna. Vi registrerar alltid nyinkomna samlingar innan de blir insorterade in i herbariet.

Användningsområden

Våra samlingar använd huvudsakligen inom taxonomisk forskning för att reda ut artavgränsningar, släktskap och vilket namn som bör användas. I detta arbete är naturligtvis alla de 11 000 typexemplar vi har särskilt värdefulla. Herbariet är dessutom en ovärderlig källa som referens för artbestämningar inom alla typer av inventeringar och floraprojekt.

Användning av våra nordiska samlingar

De nordiska samlingarna används i dag framför allt för att klarlägga vilka arter som vuxit var vid en viss tidpunkt, bland annat för att kunna studera hur förändringar i miljö och klimat påverkat floran de senaste 200 åren, samt för att dokumentera nyinvandrade potentiellt invasiva arter. Allt oftare används samlingarna också för att extrahera DNA och därmed möjliggöra studier av arters släktskapsförhållanden, spridningshistoria och populationsgenetik, eller för att för att undersöka olika geners uttryck, variation eller förändring över tid.

De omfattande samlingarna är också en ovärderlig källa till vid studier av morfologiska variation över tid och rum. Annat som under senare år lockat forskare till nordiska herbariet är bland annat möjligheterna att från samlingarna erhålla unik information om arters fenologi (till exempel blomningstid), kemiska innehåll (till exempel miljögifter) och parasiter (till exempel mikrosvampar och gallbildande insekter), samt hur dessa förändrats över tid och rum.

Användning av vårt utomnordiska herbarium

Det utomnordiska herbariet används framför allt för att studera och beskriva arters morfologiska och genetiska variation på global nivå, klarlägga släktskapsförhållanden och artgränser. Särskilt våra stora samlingar från Medelhavsområdet är dessutom av växtgeografiskt intresse. De utomnordiska samlingarna är också viktiga som jämförelsematerial när nya arter som påträffats i Sverige (till exempel främmande invasiva arter) skall identifieras.

Så här kan du använda våra samlingar

Vi har valt ut några vetenskapliga artiklar som får visa på några olika sätt du kan använda våra samlingar. Länkarna leder till externa webbplatser.

Våra olika herbarier

Grunden för våra algsamlingar är det mycket värdefulla Agardhherbariet, som C. A. Agardh och hans son J. G. Agardh byggde upp under 1800-talet. Det innehåller cirka 50 000 insamlingar av alger från hela världen. En stor andel av insamlingarna har använts vid beskrivningen av nya arter och är alltså typmaterial. Vi har registrerat hela Agardhherbariet i en särskild databas, som inte finns sökbar på nätet ännu. Anledningen till detta är att herbariet, liksom databasen, är mycket komplicerad att förstå och tolka. Vårt mål är att bearbeta databasen så att den blir sökbar och begriplig även för utomstående.

Förutom Agardhherbariet finns också ett allmänt algherbarium med omkring 52 000 kollekter varav 26 000 vardera från Norden respektive från resten av världen. Genom bytesverksamhet har har vi fått material från framför allt Europa, Australien, Japan och Nordamerika till samlingen. Typmaterialet i det allmänna algherbariet registrerar vi efter hand i huvuddatabasen. Där finns också samtliga brunalger, rödalger och kransalger från Norden registrerade och sökbara.

Viktiga insamlare

  • Carl Adolf Agardh (1785–1859)
  • Jacob Georg Agardh (1813–1901)
  • Olof J. Hasslow (1871–1952) – kransalger (Characeae).
  • David Hylmö (1883–1940)
  • Harald Kylin (1879–1949) – rödalger (Rhodophyta).
  • Otto Nordstedt (1838–1924) – sötvattensalger.
  • L. G. Sjöstedt (1894–1975)
  • L. J. Wahlstedt (1836–1917) – kransalger (Characeae).

Exempel på hur du kan använda vår algsamling

Ett grönt ormbunksblad. Foto.
Ormbunken glansbräken Asplenium adiantum-nigrum.

Samlingarna av kärlväxter, det vill säga ormbunks- och fröväxter, omfattar cirka två miljoner exemplar och är uppdelade på ett nordiskt respektive ett utomnordiskt herbarium som är ungefär lika stora.

Det nordiska kärlväxtherbariet är sorterat på arter och floraprovinser (landskap) och är mycket heltäckande. I stort sett samtliga arter som påträffats i Norden är representerade och i regel finns även belägg för alla förekomster på provinsnivå. Särskilt väl representerade är Skåne, Blekinge och Småland. Stora samlingar har tillkommit genom Lunds Botaniska Förenings växtbyte och dess olika inventerings- och miljöövervakningsprojekt i bland annat Skåne, Blekinge och på Pepparholm i Öresund. Museet och föreningen har under över 150 år haft ett nära samarbete. Mycket värdefullt modernt material från floraprojekt i andra delar av Sverige har också donerats till museet efter det att vid museet verksamma experter hjälpt till att identifiera arterna.

I stort sett allt material i de nordiska samlingarna är registrerat och sökbart genom Sveriges Virtuella Herbarium (extern webbplats på engelska).

Genom forskningsresor och en vidsträckt bytesverksamhet har samlingarna berikats med kärlväxter från hela världen och samlingarna täcker i dag mer än 90% av alla växtfamiljer och ca 70% av alla världens växtsläkten. Tack vare taxonomisk och växtgeografisk forskning som bedrivits vid Lunds Universitet samt Lunds Botaniska Förenings engagemang är samlingarna från Medelhavsområdet, i synnerhet Grekland, särskilt omfattande. Bland utomnordiska samlingar som tillkommit genom forskning vid universitetet märks också samlingar från Marocco, Sydafrika, Namibia och Kenya.

Av det utomnordiska herbariet är bara en mindre del registrerad och sökbar i våra databaser. Nästan allt material från Grekland och Österrike är dock registrerat, liksom material av vissa släkten och insamlare och alla samlingar som tillförts museet under 2000-talet. Eric Acharius och Anders Jahan Retzius herbarier, vilka innehåller kärlväxter samlade under 1700-talet och tidigt 1800-tal, är också fullständigt registrerade. Bland detta material märks mer än 1 300 typexemplar.

En genomgång av herbariet pågår för att identifiera allt typmaterial och bygga upp ett separat typherbarium. Vi registrerar typerna fortlöpande i vår databas och de blir då sökbara genom Sveriges Virtuella Herbarium och Global Biodiversity Information Facility (extern webbplats på engelska). Dessutom fotograferar eller skannar vi allt typmaterial för att öka tillgängligheten ytterligare.

Viktiga insamlare

  • Carl Hilding Blom (1888–1972) – Nordiska adventivväxter
  • Rolf Dahlgren (1932–1987) – det sydafrikanska släktet Aspalathus
  • Thore C. E. Fries (1886–1930) – södra Afrika
  • Carl Emil Gustafsson (1868–1939) – björnbär (släktet Rubus)
  • Johan Oskar Hagström (1860–1922) – natar (släktet Potamogeton)
  • Karl Theodor Hartweg (1812–1871) – Colombia, Ecuador, Guatemala, Mexiko, Kalifornien
  • Otto R. Holmberg (1874–1930) – Skandinavien, Azerbajdzjan, Georgien
  • Björn Holmgren (1872–1946) – södra Sverige
  • Thomas Landström (1944–2017) – Centraleuropa, Grekland, Kenya
  • Per Lassen (1942–) – Medelhavsområdet
  • Reinhold Matsson (1870–1938) – rosor (släktet Rosa)
  • Svante Murbeck (1859–1946) – Bosnien, Nordafrika, kungsljus (släktet Verbascum)
  • Leopold M. Neuman (1852–1922) – Skandinavien
  • Alf Oredsson (1939–2010) – björnbär (släktet Rubus)
  • Ludwig Preiss (1811–1883) – Västra Australien
  • Anders Jahan Retzius (1742–1821)
  • Hans Runemark (1927–2014) – Grekland och Turkiet
  • Paul Sintenis (1847–1907) – Centraleuropa, Cypern, Grekland, Turkiet, Turkmenistan, Puerto Rico
  • Sven Snogerup (1929–2013) – Norden och Grekland
  • Richard Spruce (1817–1893) – Brasilien, Ecuador, Peru, Venezuela
  • Åke Svensson (1951–) – Norden och Medelhavsområdet
  • Torbjörn Tyler (1973–) – Sverige
  • Henning Weimarck (1903–1980) – södra Sverige, södra Afrika

Gröna bladliknande strukturer med runda bruna utväxter. Foto.
Åderlaven Peltigera venosa.

Lavsamlingen är den nästa största i herbariet. Det beror på att vi har haft aktiva lavforskare på museet under många år. Vi har även haft ett omfattande utbyte med kollegor vid herbaria i olika delar av världen. De första insamlingarna gjordes redan i början av 1800-talet och idag beräknar vi att vi har runt 160 000 samlingar.

Samlingarna är indelade i ett nordiskt och ett utomnordiskt herbarium med cirka 70 000 respektive 90 000 kollekter. Södra Sverige är särskilt väl representerat, främst genom Ove Almborns samlande under 1930- och 40-talen. I den utomnordiska samlingen märks ett särskilt rikt material från södra Afrika, insamlat av Almborn och Kärnefelt för att beskriva lavfloran i området.

De nordiska samlingarna är fullständigt registrerade och sökbara i vår databas. I det utomnordiska materialet har vi registrerat familjerna Parmeliaceae och Teloschistaceae eftersom det pågår aktiv forskning vid museet i dessa familjer och de är särskilt rikt representerade. Familjen Ramalina är också fullständigt registrerad.

Numera finns det också en DNA-samling som består av 800 extraktioner med tonvikt på Parmeliaceae.

Viktiga insamlare

  • Sten Ahlner (1905–1991) – Sverige, Norge, Finland, Ryssland.
  • Ove Almborn (1914–1992) – södra Sverige, Danmark, södra Afrika.
  • Ulf Arup (f. 1959) – södra Sverige, Norge, Nordamerika, Sydamerika, Sydkorea.
  • Alfred Berg (1837–1917) – Sverige, Norge.
  • Olof Gotthard Blomberg (1838–1901) – Sverige, Norge.
  • Stefan Ekman (f. 1965) – södra Sverige, Nordamerika.
  • Herman Falk (1840–1880) – Sverige
  • Gustaf Haglund (1900–1955) – södra Sverige
  • Torsten Hasselrot (1903–1970) – mellersta och norra Sverige
  • Johan Hulting (1842–1929) – Sverige.
  • Birger Kajanus (1882–1931) – norra Sverige, Danmark
  • Ingvar Kärnefelt (f. 1944) – Australien, Nya Zeeland, Sydafrika, Sydgeorgien, Nordamerika.
  • Gustav Oskar Andersson Malme (1864–1937) – Sverige, Sydamerika.
  • Hans Runemark (1927–2014) – Europa, Nordafrika.
  • Fredrik Svanlund (1832–1902) – Sverige, Danmark
  • Erik Vrang (1870–1958) – Sverige, Norge.

Exempel på hur du kan använda vår lavsamling

På gång

Två små röda stjälkar med gröna ovala blåsor på sticker upp ur jorden. Foto.
Sköldmossan Buxbaumia aphylla.

Mossherbariet består av cirka 149 000 kollekter. Samlingen är uppdelad på Norden respektive övriga världen.

Från Norden finns det 75 000 insamlingar av bladmossor, 15 000 levermossor och några nålfruktmossor. Samtliga nordiska mossor har vi registrerat i huvuddatabasen och finns därmed sökbara på nätet.

Det utomnordiska herbariet omfattar runt 47 000 bladmossor och 12 000 levermossor.

Samlingen är framför allt värdefullt ur växtgeografisk synpunkt. Typmaterialet registrerar vi i huvuddatabasen. Sannolikt är dock flertalet typer ej markerade på särskilt sätt och återstår därför att identifiera.

Projekt Skånes Mossor

2007 drog Lunds Botaniska Förening igång inventeringen av Skånes mossor där Skåne delats upp i 536 rutor som ska undersökas. Inom projektet samlas det in stora mängder material för bestämning, omkring 5000 kollekter per år, och de förvaras i mossherbariet. Hittills har 45 000 kollekter samlats in och när projektet avslutats kommer materialet att slutdeponeras i museets samlingar.

Viktiga äldre insamlare

  • Stig Waldheim (1911–1976) – södra Sverige
  • Herman Persson (1893–1978) – södra Sverige
  • Sixten Bergström (1878–1949) – speciellt Dalsland
  • Sven Berggren (1837–1917) – södra Sverige och Nya Zeeland
  • J. W. Zetterstedt (1785–1874) – södra Sverige
  • Hjalmar Möller (1866–1941) – hela Sverige
  • Elsa Nyholm (1911–2002) – södra Sverige, Abisko
  • Henning Weimarck (1903–1980) – hela Sverige

Viktiga aktiva insamlare

  • Tommy Nilsson – Småland
  • Torbjörn Tyler – södra Sverige

Närbild på en klunga med ljusgrå svampar. Foto.
Svampen Coprinopsis echinospora.

Svampsamlingen består av cirka 41 000 kollekter från Norden (huvudsakligen södra Sverige) och runt 22 000 kollekter från övriga världen.

I Skånes pågår en inventering av storsvampar som årligen resulterar ett stort antal kollekter från ett tjugotal insamlare. Samlingen används också i Svenska artprojektet.

Just nu pågår arbetet med att kurera och registrera Arne Rydbergs donation av svampar från huvudsakligen Blekinge. Hela samlingen beräknas omfatta knappt 3 000 kollekter. Vi har också precis börjat ta emot Sven-Åke Hansons stora och unika svampsamling som kommer att tillföra bortåt 1 000 nya arter till museet. En mycket stor andel av samlingarna representerar helt nya arter för Sverige, huvudsakligen av Ascomyceter.

Samtliga våra nordiska svampar inklusive rost- och sotsvampar är registrerade. Det gäller även vår betydande samling av algsvampar (Oomycetes), främst bladmögel (Peronospora). Algsvamparna är inte närmare släkt med svamparna, men brukar i herbariesammanhang av tradition behandlas tillsammans med svamparna. Bland algsvamparna finns några av de allra värsta skadegörare på växter vi känner till.

Viktiga insamlare

  • Olof Andersson (1912–1995) –storsvampar från södra Sverige
  • Arne Ryberg (1936–2018) –Blekinge
  • Harry Christoffersson, (1891–1970) – rost- och sotsvampar (Uredinales, Ustilaginales)
  • Arne Gustavsson (1927–2013) – algsvampar, särskilt bladmögel (släktet Peronospora)
  • Carl Hammarlund (1884–1965) – rost- och sotsvampar (Uredinales, Ustilaginales)
  • Ernst Ljungström (1854–1943) – rost- och sotsvampar (Uredinales, Ustilaginales)r

Aktiva större insamlare

  • Bernt Hägg (född 1934) – mest Skåne
  • Sigvard Svensson (född 1955) – mest Skåne

Nordic Mycological Congress

Kongressen anordnas vartannat år och flyttar mellan de nordiska länderna. Hösten 2021 ordnar vi den här i Skåne. Kongressen är ett samarrangemang mellan Biologiska museet, Puggehatten – Skånes Mykologiska Förening, Sveriges Mykologiska Förening med flera.

Citeringar

Antal citeringar angående våra botaniska samlingar på Global Biodiversity Information Facilitys (GBIF) webbplats (på engelska i ny flik).