Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Svamparnas säregna strategier kan påverka skogens kollagring

En svamp som växer på en trädstam. Foto.
Klibbticka – en av de undersökta svamparna i studien. Foto: Dimitrios Floudas.

Vissa svampar slösar, andra återvinner – och det kan avgöra hur mycket kol som stannar kvar i skogen. Forskare har nu avslöjat hur svamparna hanterar sitt mycel, nätverket som bygger upp svampens kropp. Resultaten kan ge nya insikter om kolcykeln och klimatets framtid.

Forskare vid Lunds universitet har undersökt hur svampar återvinner sitt eget mycel när de växer. Med hjälp av mikrofluidikchip – enheter som hanterar och analyserar extremt små vätskevolymer genom mikroskopiska kanaler – kunde forskarna visa att näringstillgången hos svampen påverkar hur mycket mycel som återvinns.

– Resultaten visar att de studerade svamparna kan delas in utifrån två tydliga strategier. Det finns en ”slösaktig” grupp som lämnar kvar stora mängder inaktivt mycel, och en ”sparsam” grupp som snabbt återvinner större delen av sitt mycel under tillväxt, säger Dimitrios Floudas, biologiforskare vid Lunds universitet.

De skilda strategierna speglar svamparnas ekologi. De slösaktiga arterna koloniserar kortlivade träsubstrat som kvistar och grenar och har ofta kortare livscykler. Deras ”live fast, die young”-inställning gör att de inte har tid att investera energi i att återanvända näringen i det kvarvarande mycelet.

En svamp som växer på en bänk. Foto.
Gloeophyllum-svamp som växer på bänk. Foto: Dimitrios Floudas.

De sparsamma arterna däremot växer på stora stockar och har därför längre livscykler. Genom att återvinna mycel kan de bevara näringsämnen, men också minska förluster till hungrande hoppstjärtar och kvalster samt konkurrerande mikrober. Återvinningen av mycel minskar nämligen mängden tillgängliga näringsämnen för dessa organismer.

– Det mest överraskande var att arter som vi på makronivå uppfattar som långsamma – svampar som växer på trädstammar under flera år utan att dö ut – var snabbast på att återvinna sitt mycel på mikroskalan. Samtidigt lämnade de alltid små delar av sitt nätverk kvar – ett slags ”stand-by-mycel” redo att växa igen om resurserna plötsligt ökar, säger Kristin Aleklett, biologiforskare vid Lunds universitet.

Svamp som växter på ett träd. Foto.
Fnöskticka på en död, stående bok vid Klöva hallar. Foto: Dimitrios Floudas

Upptäckten att svampars ekologi och strategier för återvinning av mycel är viktig för klimatforskningen. Den nya studien öppnar upp för mer precisa uppskattningar av hur olika svampar bidrar till kolbindning. Resultaten ger en unik inblick i svampars dolda liv och visar hur mikroskopiska organismer kan påverka stora ekosystem och kolcykeln.

– Svampar spelar en avgörande roll för kolbindning i våra skogar. Olika arter gör helt olika jobb. Det visar tydligt varför biologisk mångfald är så viktigt, säger Dimitrios Floudas.

Studien publiceras i den vetenskapliga tidskriften New Phytologist.

Porträtt av Dimitrios Floudas. Foto.

Dimitrios Floudas

Biträdande universitetslektor
Dimitrios [dot] Floudas [at] biol [dot] lu [dot] se

Profil i Forskningsportalen

Porträtt av Kristin Aleklett Kadish. Foto.

Kristin Aleklett Kadish

Forskare
Kristin [dot] Aleklett_Kadish [at] biol [dot] lu [dot] se

Profil i Forskningsportalen