Webbläsaren som du använder stöds inte av denna webbplats. Alla versioner av Internet Explorer stöds inte längre, av oss eller Microsoft (läs mer här: * https://www.microsoft.com/en-us/microsoft-365/windows/end-of-ie-support).

Var god och använd en modern webbläsare för att ta del av denna webbplats, som t.ex. nyaste versioner av Edge, Chrome, Firefox eller Safari osv.

Fågelföräldrar som får hjälp lever längre

Vit liten fågel på en gren. Foto.
Stjärtmesen förekommer i Sverige och är en av de arter där vissa föräldrapar får hjälp att ta hand om sina ungar, andra inte, något som påverkar hur länge föräldrarna lever. Foto: Wikimedia

I djurens värld borgar det för ett långt liv för de biologiska föräldrarna ifall de får hjälp att ta hand om sina ungar. Det konstaterar forskare vid universiteten i Lund och Oxford efter att ha gått igenom data från mer än 9000 studier.

Ett generellt mönster är att djur som lever länge får färre avkommor jämfört med djur som lever kortare tid. Med andra ord; föräldrapar som får många ungar förkortar sina egna liv. I alla fall så länge som de själva tvingas ta hand om sina avkommor. Men det blir annorlunda om de får hjälp med ungarna, något som är verklighet hos vissa arter som lever i grupp. Hos dessa arter kan de biologiska föräldrarna producera mängder av ungar och ändå leva länge. Något som möjliggörs genom att de lämnar ifrån sig ansvaret för sina ungar till andra vuxna individer i gruppen. Individer som forskarna kallar ”hjälpare”.

– Man kan säga att de biologiska föräldrarna inte bryr sig om sina egna ungar. Istället får hjälparna ansvara för föräldraskapets mödor, skaffa mat, skydda ungarna och annat arbete som brukar förknippas med att vara förälder, säger Philip Downing vid Lunds universitet.

Att de biologiska föräldrarna slipper det arbetet gör att de kan reproducera sig om och om igen och ändå leva länge.

Livet förlängs minst ett år

Hos vissa djur får föräldraparen alltid hjälp att ta hand om sina ungar. Exempel är myror, termiter och nakenråttor. Philip Downing, lundakollegan Charlie Cornwallis och Ashleigh Griffin från Oxford University fokuserar istället sin granskning på 23 fågelarter där vissa föräldrapar får hjälp med sina ungar, medan andra föräldrar måste ta hand som sina ungar helt på egen hand. Tre av dessa arter är: stjärtmesen som förekommer i Sverige, kolonivävaren som lever i södra Afrika och seychellsångaren som bara påträffas på ett fåtal öar i Indiska Oceanen.

– Det är inom dessa 23 arter som vi noterar tydliga skillnader i livslängden. Föräldrapar som får hjälp med ungarna lever i genomsnitt ett till två år längre än par som tvingas sköta allt själva. Det låter kanske inte som speciellt lång tid för en människa, men det är länge för en fågel, säger Charlie Cornwallis.

Lata hjälpare duger inte

Forskarna slänger dock in en brasklapp: Alla hjälpare tar inte sin uppgift på lika stort allvar. Är hjälparna lata eller glömska tvingas de biologiska föräldrarna in i föräldrarollen och allt arbete det innebär, något som förkortar deras liv.

Så vad är hemligheten bakom att leva länge och samtidigt få många ungar? Philip Downing har svaret:

– Som förälder, försäkra dig om att du har hårt arbetande hjälpare.

Undersökningen är en av artiklarna i tidskriften Philosophical transactions of the Royal Society Bs temanummer om åldrande och gemenskap. Artikeln Hard-working helpers contribute to long breeder lifespans in cooperative birds i Philosophical transactions of the Royal Society B.