Landlevande varelser uppfattar olika delar av ljusets våglängder. Människan kan exempelvis inte uppfatta de kortaste våglängderna och kan därför inte se ultraviolett ljus. Förutom primater är det få landlevande varelser som kan se färgen röd. Ett fält med blommor i olika färger ser därför olika ut beroende på om det är en människa, en fjäril, ett bi eller en katt som ser fältet. Förmågan att se olika färger genereras av ljuskänsliga proteiner i näthinnan, opsiner. Det som avgör vilka färger en organism kan se är antalet opsiner och den molekylära strukturen på ljusreceptorn i ögat.
Färger har stor betydelse
I en ny studie har ett forskarlag lett av forskare vid Lunds universitet och Harvard University utvecklat en helt ny metod för att upptäcka de opsiner som avgör om en organism kan se ljusets långa våglängder, det vill säga röda färgnyanser. Forskarlaget har särskilt studerat en fjärilsart, atalafjärilen (Eumaeus atala) som lever i Florida och i Karibien, och upptäckt att arten, till skillnad från de flesta andra fjärilar och övriga insekter, kan se röda färgnyanser.
Färger har stor betydelse för många beteenden hos insekter. Färger spelar roll för vilken partner de väljer, färger leder dem också så att de hittar föda och pollinerar växter.
–Vi behöver veta mer om färgernas betydelse för fjärilar och andra insekter, men tills nu har det inte funnits någon metod för att utforska insekters syn på molekylär nivå. Det är en sådan metod som vi har utvecklat, säger Marjorie Liénard, verksam vid Lunds universitet och den som har utvecklat den nya metoden.
Metoden möjliggör att studera länken mellan genetiska förändringar i opsinerna och visuella anpassningar hos ryggradslösa djur, dit bland andra insekter, spindlar och kräftdjur räknas.
–Nu förstår vi hur en förändring i en enda aminosyra i ett protein helt kan förändra vad en insekt ser. Genom att karakterisera opsinerna hos en art kan vi få kunskap om exakt vad det djuret ser, säger hon.
Vad kunde förfäderna se
Marjorie Liénard och hennes kollegor menar att den nyutvecklade plattformen kan få stor betydelse för kunskapen om ögats evolution. Med hjälp av den nya metoden kan forskare vandra bakåt i evolutionen och rekonstruera vad förfäderna till de arter som lever idag kunde se.