Att förstå hur arter bildas är en av biologins mest grundläggande frågor. I en ny studie har forskare undersökt olika populationer av den säregna moskitfisken (Gambusia hubbsi). Det är en art som bidar sin tid i undervattensgrottor på Bahamas och är känd för sitt opportunistiska ätande och sin faiblesse för kannibalism gentemot sina nyfödda yngel.
De isolerade grottorna – så kallade blue holes – fungerar som naturliga laboratorier där fiskpopulationer utvecklas var för sig. Vissa av miljöerna innehåller större rovfiskar, medan andra är helt befriade från predatorer. Skillnaden i rovdjurstryck har gjort att moskitfiskarna anpassat sig till sina respektive miljöer – inte minst i sitt beteende.
– När fiskar anpassar sig till olika rovdjursmiljöer utvecklar honorna ett starkt motstånd mot hanar från andra populationer. Det kan i praktiken bli början på att nya arter bildas – att fiskar från samma art, medelst sexuell fientlighet från honornas sida, med tiden utvecklas till två separata arter, säger Kaj Hulthén, biologiforskare vid Lunds universitet.
I studien undersökte forskarna fiskar som härstammar från vilda populationer. En del av fiskarna var anpassade till miljöer med hög rovdjursrisk medan andra kom från populationer som aldrig behövt frukta att bli uppätna av större fiskar. I laboratoriemiljö genomfördes sedan kontrollerade parningsförsök där fiskar från de olika populationerna fick mötas. Totalt testades 30 olika parkombinationer. Hanarnas beteende skilde sig tydligt mellan miljöerna. De gjorde fler parningsförsök när de mötte honor från andra populationer, sannolikt för att kompensera för att honan var mer svårflörtad.
– Hanarna var mer ihärdiga när de mötte en främmande hona, men utan ökad parningsframgång. Motståndet från honorna var ofta alldeles för starkt, säger Varpu Pärssinen, biologiforskare vid Lunds universitet när studien genomfördes.
Honornas beteende skapade den tydligaste barriären. De reagerade snabbare och mer aggressivt mot hanar från andra populationer, särskilt om hanarna kom från en miljö med ett annat rovdjurstryck än deras egen. Honornas aggression fick tydliga konsekvenser. Fiskpar från olika miljöer hade betydligt lägre befruktningsframgång än par från samma miljö.
– Vi blev överraskade över hur aggressiva honorna kunde vara. I vissa fall gick attackerna så långt att hanen dödades. Det visar hur effektivt ett sådant bortstötande beteende kan vara som barriär mellan populationer, säger Kaj Hulthén.
Aggression för livet framåt
Forskningen utmanar den evolutionära teorin om ”honligt val” och belyser i stället ”honligt motstånd” som en kraftfull mekanism bakom reproduktiv isolering. Studien visar också hur snabbt miljöförändringar kan få fundamentala konsekvenser för biologisk mångfald.
– Evolutionen gestaltar sig på överraskande sätt. Aggression och motstånd kan vara lika viktiga drivkrafter för livets utveckling som samarbete och lockelse, säger Kaj Hulthén.
Studien är ett samarbete mellan North Carolina State University och Lunds universitet.
Studien publiceras i den vetenskapliga tidskriften BMC Ecology and Evolution.
