Meny

Javascript verkar inte påslaget? - Vissa delar av Lunds universitets webbplats fungerar inte optimalt utan javascript, kontrollera din webbläsares inställningar.
Du är här

Mindre hackspettens boende, häckning och födoval

Fakta om mindre hackspett från Projekt Mindre Hackspett
För att kunna göra en bra inventering är det viktigt att du vet hur mindre hackspettar beter sig under olika delar av året. Det är också viktigt att du kan se skillnad på olika fåglars bohål. Mer information kommer att finnas i fältinstruktionerna du får efter att du har anmält dig.

Bohål och häckningsbiologi

Ett bebott revir har alltid flera aktiva och ganska fräscha hål, eftersom hanen och honan har minst varsitt sovhål som de alltid sover i. Dessutom hackar de alltid ett nytt häckhål under våren varje år. Hanen och honan hjälps ofta åt med byggandet av häckhålet. Många gånger påbörjar de, eller till och med fullbordar, flera hål innan honan bestämmer sig för ett att lägga äggen i. Vintertid kan de vid behov ganska snabbt hacka ut ett nytt hål i en murken stubbe, men häckhålet är oftast i ett fräschare träd (dock alltid en död stam) och tar mer tid att göra klart.

Det finns alltså alltid minst två aktiva och oftast flera inaktiva eller bara påbörjade hål i ett revir och därför är hålletning ett ganska effektivt sätt att konstatera om ett område är bebott eller obebott.

Den mindre hackspetten använder döda träda av alla lövträdslag utom ek för hålbygge, i proportion till hur vanliga träden är i skogen. Al och björk utgör många gånger de vanligaste högstubbarna och därför är det också vanligast att hitta hackspettsbona i dessa trädslag.

Det händer att flugsnappare och mesar tar över mindre hackspettshål och det räcker med att de andra arterna börjar fodra boet med sitt bomaterial (mossa, gräs, hår eller fjädrar) så överger spettarna hålet. Hackspettarna själva lägger äggen direkt i en torr bädd av spån och fodrar inte med något annat material.

Ett mindre hackspettshål är drygt 30 mm i diameter och för det mesta ger det ett väldigt prydligt intryck. Större hackspettens hål är kring 50 mm och också ganska prydligt. Ett påbörjat, men ofärdigt större hackspettshål (som bara är som en ”strut”) kan naturligtvis vara ca 30 mm, men ser då aldrig särskilt prydligt ut och du brukar också kunna se att det inte är djupare än några centimeter in i stammen.

Vissa mesar, framför allt talltita och tofsmes, hackar ut sina egna hål och de är av ungefär samma storlek som mindre hackspettens. De är dock nästan alltid i riktigt mjuka och murkna högstubbar och ger inte samma pedantiska intryck som hackspettens. 

Under ett nyuthackat hål ligger det gott om spån på marken. Den invändiga volymen av ett mindre hackspettshål är ungefär en liter, så det blir ganska mycket spån av ett bo. Därför är det bra att hålla ett öga på marken när du letar hål.

Revirhävdande och häckning

Under vintern försvarar inte mindre hackspetten något revir, utan de rör sig i stora (flera km2) hemområden, gärna tillsammans med meståg och de utnyttjar även barrskogar. Mestadels är de helt tysta och det är rena turen om du skulle springa på dem.

När våren kommer så håller de sig till ett revir som är ca 1 km2 och som de försvarar mot andra mindre hackspettar av samma kön. Hanen försvarar mot hanar och honan mot honor. Både hanen och honan trummar och ropar flitigt. Oftast trummar hanen lite mer, medan honan ropar lite oftare. Inte så sällan trummar båda mer eller mindre samtidigt. Det är också vanligt att en individ trummar på ett ställe en liten stund för att sedan flyga några hundra meter och fortsätta trumma där. Det leder till att det är väldigt lätt att överskatta antalet par inom ett område.

I södra Småland, där vi bedrev intensiva studier under 1990-talet, började reviraktiviteterna ungefär den 21 mars, vilket sammanföll med att blåsipporna slog ut. De mindre hackspettarna la äggen några dagar efter att eklöven slog ut, vilket inföll mellan den 3 och 20 maj. Under dessa sex till åtta veckor är alltså aktiviteten som högst och det är lättast att hitta spettarna.

Bohålet för året hackas alltid ut under våren och hanen lägger mer än dubbelt så mycket tid på detta som honan. Så snart bohålet är klart börjar hanen att använda det som sovhål och när äggen är lagda så ruvar han dem nattetid. Dagtid turas de om att ruva och matningen av ungarna delar de också.

Födosök och habitatval

Mindre hackspett är en utpräglad lövskogsfågel. Reviret består av lövskogsbestånd som måste ha en sammanlagd yta på 30-45 ha, men kan vara utspridda över en 3-5 gånger så stor yta. Den viktigaste födan för hackspettarna hittar de i tunna (2-5 cm diameter) döda grenar i kronorna på levande lövträd. Mängden sådana grenar per träd ökar kraftigt med trädets storlek och därför är vuxna skogar viktiga. En stor del av bytena är larver av långhorningar och andra vedlevande skalbaggar. Det är den totala tillgången på sådan föda i reviret under våren som styr häckningsframgången.

En period på våren kan de även fläka bark på stammarna på alar, och ibland björkar, då de söker efter larver till alhängemalen (Argyresthia goedartella) vilka kläcks i hängena, men gömmer sig i barken på träden.

Ungarna i boet matas under slutet av maj och juni. Maten består till stor del av bladlöss, mätarlarver och andra insekter som föräldrarna hittar i lövverket i trädkronorna.

Under våren överutnyttjas alskogar något för födosök och barrskogar underutnyttjas, medan ädellövskogar och övriga lövskogar utnyttjas i förhållande till förekomst. Under vintern överutnyttjas ädellövskogar något, medan övriga underutnyttjas något. När det gäller bohackning överutnyttjas alskogar ganska kraftigt, vilket troligen beror på att det är lättast att hitta lämpliga högstubbar där.

Stapeldiagram
Hur mycket tid hackspetten lägger på olika aktiviteter under året.

Du kan läsa mer om mindre hackspett och projektet i vår blogg: https://projektmindrehackspett.blogg.lu.se/

Sidansvarig:

Kontakt

Anmälan

inventera_karsten

Carsten Kost
Doktorand
Biodiversitet

Telefon: 046-222 92 93
E-post: Carsten [dot] Kost [at] biol [dot] lu [dot] se

Övriga projektmedlemmar

invetera_ola

Ola Olsson
Lektor, docent
Biodiversitet

Telefon: 046-222 37 74
E-post: Ola [dot] Olsson [at] biol [dot] lu [dot] se

Bilder

matn_ramsas

bo_taxas

Photo: Ulf Wiktnader

Källor

Nilsson SG, Olsson O, Svensson S, Wiktander U (1992) Population trends and fluctuations in Swedish woodpeckers. Ornis Svec. 2:13-21
Olsson O, Nilsson IN, Nilsson SG, Pettersson B, Stagen A, Wiktander U (1992) Habitat preferences of the Lesser Spotted Woodpecker Dendrocopos minor. Ornis Fenn. 69:119-125
Olsson O, Wiktander U, Holmgren NMA, Nilsson SG (1999) Gaining ecological information about Bayesian foragers through their behaviour. II. A field test with woodpeckers. Oikos 87:264-276
Olsson O, Wiktander U, Malmqvist A, Nilsson SG (2001) Variability of patch type preferences in relation to resource availability and breeding success in a bird. Oecologia 127:435-443
Olsson O, Wiktander U, Nilsson SG (2000) Daily foraging routines and feeding effort of a small bird feeding on a predictable resource. Proc Biol Sci 267:1457-1461
Wiktander U, Nilsson IN, Nilsson SG, Olsson O, Pettersson B, Stagen A (1992) Occurrence of the Lesser Spotted Woodpecker Dendrocopos minor in relation to area of deciduous forest. Ornis Fenn. 69:113-118
Wiktander U, Olsson O, Nilsson SG (2000) Parental care and social mating system in the Lesser Spotted Woodpecker Dendrocopos minor. Journal of Avian Biology 31:447-456
Wiktander U, Olsson O, Nilsson SG (2001a) Age and reproduction in the lesser spotted woodpecker (Dendrocopos minor). Auk 118:624-635
Wiktander U, Olsson O, Nilsson SG (2001b) Annual and seasonal reproductive trends in the Lesser Spotted Woodpecker Dendrocopos minor. Ibis 143:72-82
Wiktander U, Olsson O, Nilsson SG (2001c) Seasonal variation in home-range size, and habitat area requirement of the lesser spotted woodpecker (Dendrocopos minor) in south Sweden. Biol.Cons. 100:387-395