Lunds universitet firar 350 år. Läs mer på lu.se

Meny

Javascript verkar inte påslaget? - Vissa delar av Lunds universitets webbplats fungerar inte optimalt utan javascript, kontrollera din webbläsares inställningar.
Du är här

Forskningsprojekt inom cellproliferation

Om konsten att enbart döda cancercellerVår forskningMed vår forskning ska vi klargöra varför vissa cancertyper är känsliga för polyaminuttömning. Vi vill hitta en markör som visar om en patient med en tumör kan behandlas framgångsrikt med ämnen som tömmer celler på polyaminer. Cancercellen karakteriseras av en hel rad olika felaktigheter i gener som bland annat kontrollerar tillväxt. Vi hoppas att cancerceller med vissa typer av fel uppvisar speciell känslighet för polyaminuttömning och att dessa fel på förhand kan identifieras och användas som behandlingsmarkörer.

Bakgrund

Vid den bästa möjliga anticancerbehandlingen ska alla tumörceller dö, medan normala celler enbart ska bli lätt skadade eller inte alls påverkade. I de normala cellerna ska skadan lagas skadan av cellens reparationsverkstad. Tumörcellerna ska dö enligt en "skonsam" celldöd som kallas apoptos. Vid denna "skonsamma" celldöd monteras cellen ner bit för bit vilket förhindrar att farliga ämnen i cellen släpps fria. Cellen håller noggrann kontroll på sina farliga ämnen genom att hålla dem inneslutna i speciella behållare. Det finns också en celldöd som kallas för nekros. Vid nekros spricker cellen och de farliga substanserna läcker ut vilket leder till att omgivande celler skadas. De flesta anticancermedel som används idag ger svåra och även dödliga skador på normala celler. De dödar tumörceller inte bara med apoptos, utan också med nekros. Det gäller således att finna en anticancerbehandling som inte skadar normala celler och som dödar cancerceller enbart genom att sätta igång apoptos. Dessa anticancermedel finns eventuellt redan bland en grupp kemiska ämnen som påverkar cellens innehåll av så kallade polyaminer.

Polyaminer

De vanligast förekommande polyaminerna är putrescin, spermidin och spermin. Dessa namn avspeglar inte deras kemiska struktur utan var man först hittade dem. Alla organismer, encelliga såväl som flercelliga, behöver polyaminer för att kunna tillväxa och fungera normalt. Polyaminerna bildas under strikt kontroll med hjälp av ett flertal gener som bevarats genom livets utveckling från enkla till mer komplicerade organismer. Dessa gener ger upphov till proteiner som styr bildningen och nedbrytningen av polyaminer. Genom att behandla celler med kemiska ämnen som påverkar dessa proteiner kan man tömma en cell på polyaminer. Polyaminuttömning leder alltid till att celltillväxten avtar och stannar. I normala celler återställs tillväxten när den kemiska substansen avlägsnas. Många typer av cancerceller däremot går den "skonsamma" celldöden, apoptosen, till mötes. Detta gäller t.ex. bröstcancer och cancer i hjärnan (neuroblastom) som båda är mycket känsliga för polyaminuttömning.

Sidansvarig:

Personer i projektet