Lunds universitet firar 350 år. Läs mer på lu.se

Meny

Javascript verkar inte påslaget? - Vissa delar av Lunds universitets webbplats fungerar inte optimalt utan javascript, kontrollera din webbläsares inställningar.
Du är här

Lundabiologins historia

En kortfattad beskrivning av Lundabiologins historia av Per Lundberg.

De första åren

Porträtt av Kilian Stobæus
Kilian Stobæus (1690 – 1742)

När Lunds universitet grundades fanns inte biologi.

Inte bara saknades ämnet i Lund, det var inte ens uppfunnet ännu. Det var först i Carl von Linnés bok Bibliotheca botanica (1736) som ordet biologi första gången användes i vetenskapliga sammanhang. Men i hela den mänskliga civilisationernas historia har frågor som i dag skulle rymmas inom ämnet biologi studerats och undersökts. Den historiska beteckningen för det som sedemera blev biologi är naturalhistoria eller naturalfilosofi. Gränserna mellan dagens naturvetenskapliga ämnen fanns nästan inte eller var mycket svaga. Naturalhistorikerna studerade lika gärna hästars matvanor som båtbyggandets konst.

Den förste naturalhistorikern i Lund var Kilian Stobæus vars väg till professuren i experimentalfysik och naturalfilosofi  (1728) var en smula krånglig. År 1735 blev dessutom Stobæus professor i historia med rätt att undervisa också i medicin. Under en kort period var Linné Stobæus elev. Ett av Stobæus mest bestående bidrag till vetenskapen och till Lunds universitet är de samlingar av växter, djur, mineraler och fossil (Stobæus specialintresse) som sedemera lade grunden till t.ex. de botaniska och zoologiska museerna. Delar av Stobæus samlingar finns än idag att utforska på Historiska museet i Lund.

Sidansvarig: